ssandramariee

För det första har jag inte skrivit här på evigheter. För det andra så har jag tänkt att göra den här bloggen lite annorlunda. Den ska nämligen handla om "att må bra". Välmående på mitt sätt.

Min inspiration kommer från en bok jag precis läst, vilken också gick på film för ett tag sedan. Är skriven av Elizabeth Gilbert, "Eat pray love" eller som den heter på svenska "Lyckan kärleken och meningen med livet". Tror nog att de flesta är bekant med boken eller filmen.

Nu är ju inte min tanke riktigt att jag ska göra min livs-resa i ett års tid för att hitta mig själv och mitt välmående. För mig handlar det inte om att jag är en olycklig själ som behöver finna frid, utan jag ser mig själv som en relativt välmående tjej. Men jag vet att jag kan göra en del förändringar trots det för att kunna må ännu bättre på många plan.

Okej, nummer ett av de tingen som jag tror på för att må bra och att vara lycklig är att hitta balans. Jag tror inte på hårdträning, hårdbantning, en massa meditation och ett liv utan alkohol. Dock måste jag säga att jag däremot tror på ett liv utan tobak och framför allt narkotika. Kanske det va konstigt att jag inte skrev alkohol på listan av det jag inte tror på. Min förklaring är att alkohol i lagom mängd är inte något vi människor mår dåligt av. Självklart finns det ju undantag där med och det är upp till var och en hur man ställer sig i den frågan. Men som sagt är ju det en form av njutning i livet och jag tror på balans. Njutning i måttliga mängder, återigen balans.

Nu kommer vi till mig själv.
Jag är 23 år gammal, nyss fyllda. Livet har egentligen precis börjat skulle nog många säga. Men av någon anledning så känner jag mig som en sliten själ redan. (Som sagt är jag ändå en relativit välmående tjej) Jag vet ju svaret på varför och därför har jag valt att göra så gott jag kan för att inte längre känna mig sliten. Ta tag i mitt välmående. Kan vara att det känns extra starkt just nu eftersom det är mörka vintertider och jag har haft en ganska slitsam period.

När jag fyllde årton år började jag jobba i restaurang-branshen. En väldigt rolig bransh, särskilt som ung men också extremt hård många gånger. Långa pass, sena pass och under hög stress för det mesta. Och dessvärre mycket alkohol. Men nu efter sommaren som gick, kände jag mig rätt så less på ett vara den glada trevliga servitrisen när jag egentligen kände för att kasta något på varannan gäst. Alltså dags att byta bransh!! Nu jobbar jag som personlig assistent i Oslo, Norge. Känns fantastiskt att arbeta med människor på ett hjälpande sätt. Men den senaste tiden har jag jobbat väldigt mycket i skift som varierat från dag, kväll, natt. Och nu verkar det där extra batteriet jag alltid haft förut, vara slut det med. Det började för några veckor sedan när jag fick panik-ångest-attacker, flera stycken under några dagar och då förstod jag att det är dags att varva ner lite. Panik-ångest är något jag lidit av sen flera år tillbaka, från skoltiden. Dock uppstår dom inte så ofta på senare dagar, och händer det så är det ganska milda. Men nu var det flera kraftiga attacker under några dagars tid och då är jag medveten om något är galet. Energin och glädjen till jobbet har också runnit bort en del. Så pga av denna anledning och Elizabeth Gilbert, så har jag bestämt mig för att hitta en mer välmående-jag. Och tanken med den här bloggen är att peppa mig själv och förhoppningsvis kunna bidra med något till andra.

Sitter på en fantastisk bar mitt i grunerlokka som heter Ryes. Min kära vän Emelie står bakom baren. Har blivit rejält bortskämd sen jag kom hit med cupcakes, te o varm choklad.. Kommer att rulla ur vintern om jag fortsätter sitta här o kosa mig :) Dessutom bor jag granne med Oslos enda godisaffär som har svenskt godis, 500 sorter! Om två veckor får de in OLW-chipsen och vi får inte glömma det bästa av allt, Marabou i alla dess sorter! Det är en svensk kille ifrån Göteborg som har öppnat butiken. Farligt..
Annars rullar allt på som vanligt här i Oslo..

Insåg precis när jag läste igenom mitt senaste blogg-inlägg att det har gått ett tag sedan jag skrev sist. Dessutom har det hänt en del i mitt liv. Jag har ju alltid haft en brinnande vilja att jobba med något som hjälper människor. Snarare än jag trodde dök det upp ett jobb som personlig assistent här i Oslo som passade mig perfekt! Jag fick jobbet och började jobba där 1 september. Oh god i love it!! Efter nästan 5 år i restaurang branshen så blev det en riktig wake-up-call. Inte bara arbetsmässigt utan även livet runt om har liksom fått en väldigt positiv vändning. Kan inte vara gladare! Har även flyttat från mini-kollektivet jag bodde i på grunerlökka. Älskar ju det området men jag och min bästa vän Sarah fick en lägenhet på Majorstuen, (dock världens minsta) och har väl gått och blivit småförälskad i det här området med. Känns som att alla pusselbitarna faller på plats lite.. Jag älskar Oslo! Känns just nu som jag aldrig vill flytta härifrån. Sarah ska ju dock flytta hem i januari. Var väl därför vi tog en sådan liten lägenhet för då har jag råd o ha kvar den när hon flyttar. Men det kommer bli jätte tomt utan Sarah här..



Var hemma i Göteborg och hälsa på förra veckan. Var ett tag sen jag var hemma faktiskt.. Men har inte riktigt haft något behov av att åka hem. Det var verkligen jätte mysigt och få umgås med familjen och vännerna. Det är ju dem man saknar. Men ska jag vara ärlig så är det lite påfrestande att åka hem. Man ska hinna med och träffa alla och spendera lite kvalitetstid med dem, men det känns som jag bara göra alla besviken på något konstigt sätt. På något sätt vill man och försöker ta allt som det kommer men det funkar ju inte riktigt så. När jag är hemma här i Oslo så är allt så avslappnat och här bara jag är och tar saker och ting lite som det kommer. Och framför allt så vågar jag göra saker på ett helt annat sätt! Hemma i Göteborg så vet jag hur allt ser ut och fungerar. Men jag antar att alla känner så när de tänker på sin hemstad? Och det är väl så det ska vara antar jag.

Har börjat läsa en sjukt mysig bok. En dag. Den har även kommit ut på film nu. Av någon konstig anledning när jag läste boken igår så började jag komma in i ett djupt tänkande. Hur ska jag förklara.. Vad är att vara sig själv? Vem och vad säger hur du är när du är dig själv? Genom hela ditt liv så bygger du ju upp en person som är DU. Du påverkas av saker som händer dig (positiva och negativa), omgivning runt dig, människorna i ditt liv, arbete, familj, vänner, pojkvän and so on.. Och allt det förändras ju många många gånger under ditt liv. Så om du tar bort alla de där sakerna, vad är kvar då? Är det det som är DU när du är dig själv? Jätte kontigt djupt och långsökt tänkade kanske.. Men kände för att det behövde bli nerskrivet.

Sitter just nu på en restaurang med min data, mina tankar och ett glas rödvin och älskar mitt liv. :)

Det känns som det går ett tag mellan mina inlägg. Men mina senaste två veckor har enbart bestått av jobb, i stort sett. Usch det har inte alls varit något kul. Jag känner liksom att jag inte har energin längre till att arbeta på det sättet. När man kört 12 arbetspass på raken och det flesta av dem har varit mellan 10 och 13 timmar så är man ganska sliten. Känns som jag har haft ont i hela kroppen.
Idag har jag dock haft en ledig dag. Så underbart! Vaknade av mig själv vid 2-tiden och orkade inte riktigt ta mig upp ur sängen så slog på några Vänner avsnitt. By the way så älskar jag Vänner! Det går nästan inte en dag utan att jag ser på ett avsnitt. Jag tror att Vänner kan vara den bästa medicinen. Har du en dålig dag eller en väldigt dålig dag så mår du faktiskt bättre efter några avsnitt. Tillbaka till min lediga dag, jag ringde Bella och vi bestämde oss för att ha en riktig kos-söndag. Det har blivit lite av en tradition här i Oslo. Vi möts upp utanför Ryes, en sjukt härlig rockabilly-bar där en av mina bästa vänner Emelie jobbar. Emelie jobbar och ska snart gå av så hon blir hänger på min och Bellas kos dag. Jag och Bella går till marknaden uppe i Birkelunden och köper 3 filmer var, (det ända vi är ute efter på marknaden) och sedan går vi tillbaka till Ryes lagom till Emelie har slutat. Vi sätter oss och äter thaimat, sjukt gott! Sedan går vi och laddar upp med ostar och tillbehör på Sultan inför filmkvällen hemma hos Bella. Bästa dagarna som finns! 
 


Jag har kommit på att jag älskar hösten. Kanske inte är så jätte kul att höra såhär på sommartiden, men jag längtar nästan lite. Det är något speciellt att sätta på sig en fin höstkappa, en mysig halsduk och ett par snygga skinnstövlar. Sitta hemma med tända ljus och dricka gott te. Allt lugnar ner sig lite och du har inte den där stressen med allt du ska hinna med. Fick lite höstkänsla ikväll när jag och Emelie promenerade hem från Bella. Det blåste så där höstfriskt. Jag gillade det i vilket fall. Dock så har jag semester om en vecka i 8 dagar och då ska jag ha riktig sommar! Ska bli helt underbart.

Nu har jag precis kommit hem efter och legat framför tvn och ätit toast hela dan hemma hos Sarah. Tv-tittandet de två senaste dygnen har ju bestått av norska nyheter. Så det var lite skönt att se några avsnitt av desperate housewives och filmer som gick på tv. Fylla hjärnan med någonting annat. Jag tycker, precis som alla andra att det är helt fruktansvärt det som har hänt här i Norge. Något som lite är utanför vårt förstånd. Det är fortfarande så overkligt!
Min fredag såg ut så att jag var hemma hela dagen. Ringde in till jobbet kl 15 då jag hade solpass från kl 16. Jag behöver inte komma in förrän kl 17, så sätter mig vid datorn. Plötsligt så blir det ett väldigt oväsen och dörrarna i lägenheten börjar skaka. Jag reflekterar över vad som skedde ett tag men släpper det ganska snart. Efter en liten stund ringer Sarah mig från sitt arbete och säger att det har skett en explosion i riksdagsetaten vid Youngstorget, mer än så vet hon inte. Jag sätter igång att göra mig iordning för att gå till jobbet och förstår ingenting. Strax därpå får jag ett samtal från jobbet då de undrar om jag mår bra och förklarar att folk har blivit skadade av glassplitter, men vet inte mer än så. Nu i efterhand kan jag tycka att det var ganska oklokt att jag ens skulle ta mig till jobbet då jag passerar centrum. Får samtal från Sverige då de hört om explosionen. Passerar ett kaos och frågande människor påväg till jobbet och många fönsterglas som är utblåsta och det ligger glassplitter på gatorna.
Väl på jobb får jag lite mer information om vad som skett. Efter ett par timmar på jobbet får vi besked av polisen att alla uteställen och restauranger ska stänga. Får då även besked om skottlossningen på Utöya.
Jag sätter mig i en taxi upp till Bella, där även Sarah är då hon inte kan komma hem till sin lägenhet som ligger i det avspärrade området. Vi ser nyheterna hela kvällen. Men det blev en chock när vi slog på tvn lördagmorgon och antalet döda på Utöya hade ökat från 10 personer till 80 personer. Ett skakat Norge.

När sådant här händer så uppskattar man de nära personer man har i sitt liv. Tråkigt bara att sådant här ska hända för att man verkligen ska inse hur glad man är för sin familj och sina vänner och att de faktiskt är i livet.
Jag lider verkligen med alla föräldrar syson och vänner som fått ett sådant fruktansvärt besked. Det finns nog inte ord för hur de känner. 

Det är viktigt att vi tar vara på varandra!

Just nu är jag bosatt i Oslo sen 3 månader tillbaka. Vilken underbar stad! Det är liksom lite som hemma i Göteborg.. men ändå så annorlunda. Här är du anonym och det är okej. Alla är lite flummiga på sitt eget sätt, tror att det har blivit lite av ett mellanstopp i livet för oss svenskar. En blandning mellan en seriös vardag men ändå hela tiden på väg någonstans.. Alla du träffar har olika planer och drömmar och olika bakgrund. Sedan möts de och delar med sig av sina erfarenheter och drömmar med varandra. Men det är väl egentligen det livet handlar om? Gemenskap. Vi växer var och en på sitt håll men ändå växer vi ihop.

Jag har väldigt mycket tankar och vilja inom mig, men har väldigt svårt att faktiskt göra någonting med det. Har så mycket saker som jag vill göra, men har svårt för att slå slag i saken. Därför har jag skapat den här bloggen, för att få ut lite kreavitet och tankar. Satt innan idag med en kär vän och drack kaffe då vi diskutera det här och då sa hon att jag borde börja skriva. Då kör vi...

På lördag kommer min Sandra & Sandra partner, Sandra upp och hälsar på mig. Ska bli riktigt roligt. Jag saknar att ha henne i min vardag. De senaste två åren så har vi nästan suttit ihop. Det började med att vi arbetade ihop. Och restaurangyrket är lite speciellt, då du inte har riktigt normala rutiner och jobbar ganska mycket så dina arbetskollegor blir en så stor del av ditt liv. Ni jobbar ihop och festar ihop. Det gjorde jag och Sandra i ett års tid, tills vi bara ville bryta oss ur det ensidiga livet vi levde och göra något nytt. Så vi sa upp oss från vårt jobb och bokade en biljett till Barcelona. Barcelona varade i en och en halv månads tid och jag har aldrig känt en sådan frihet som jag gjorde där. Vi hade våran lilla lägenhet mitt i ghettot där vi bodde. På dagarna myste vi hemma med mat och vänner, strosade omkring på El Bornes mysiga gator eller satt på en uteservering och drack rödvin, livsnjutare som är! Det finns nog inga större livsnjutare än vi två! Men en och en halv månad går fort och snart är vi hemma i verkligheten igen med minus i plånboken, men det var det så värt!
Sandra bestämde sig för att slå slag i saken och börja på universitet, vilket hon har haft i åtanke länge. Jag började jobba på en indisk restaurang, tog tillbaka min lägenhet och byggde upp ett ganska stabilt liv där hemma. Men hade fortfarande en brinnande vilja att utmana mig själv, träffa nya människor och framförallt komma närmare mina älskade vänner som redan var bosatta i Oslo. Göteborg är ganska tomt utan dem. Så då tog jag mitt pick och pack och flyttade upp hit. Början på en ny resa.