ssandramariee

Insåg precis när jag läste igenom mitt senaste blogg-inlägg att det har gått ett tag sedan jag skrev sist. Dessutom har det hänt en del i mitt liv. Jag har ju alltid haft en brinnande vilja att jobba med något som hjälper människor. Snarare än jag trodde dök det upp ett jobb som personlig assistent här i Oslo som passade mig perfekt! Jag fick jobbet och började jobba där 1 september. Oh god i love it!! Efter nästan 5 år i restaurang branshen så blev det en riktig wake-up-call. Inte bara arbetsmässigt utan även livet runt om har liksom fått en väldigt positiv vändning. Kan inte vara gladare! Har även flyttat från mini-kollektivet jag bodde i på grunerlökka. Älskar ju det området men jag och min bästa vän Sarah fick en lägenhet på Majorstuen, (dock världens minsta) och har väl gått och blivit småförälskad i det här området med. Känns som att alla pusselbitarna faller på plats lite.. Jag älskar Oslo! Känns just nu som jag aldrig vill flytta härifrån. Sarah ska ju dock flytta hem i januari. Var väl därför vi tog en sådan liten lägenhet för då har jag råd o ha kvar den när hon flyttar. Men det kommer bli jätte tomt utan Sarah här..



Var hemma i Göteborg och hälsa på förra veckan. Var ett tag sen jag var hemma faktiskt.. Men har inte riktigt haft något behov av att åka hem. Det var verkligen jätte mysigt och få umgås med familjen och vännerna. Det är ju dem man saknar. Men ska jag vara ärlig så är det lite påfrestande att åka hem. Man ska hinna med och träffa alla och spendera lite kvalitetstid med dem, men det känns som jag bara göra alla besviken på något konstigt sätt. På något sätt vill man och försöker ta allt som det kommer men det funkar ju inte riktigt så. När jag är hemma här i Oslo så är allt så avslappnat och här bara jag är och tar saker och ting lite som det kommer. Och framför allt så vågar jag göra saker på ett helt annat sätt! Hemma i Göteborg så vet jag hur allt ser ut och fungerar. Men jag antar att alla känner så när de tänker på sin hemstad? Och det är väl så det ska vara antar jag.

Har börjat läsa en sjukt mysig bok. En dag. Den har även kommit ut på film nu. Av någon konstig anledning när jag läste boken igår så började jag komma in i ett djupt tänkande. Hur ska jag förklara.. Vad är att vara sig själv? Vem och vad säger hur du är när du är dig själv? Genom hela ditt liv så bygger du ju upp en person som är DU. Du påverkas av saker som händer dig (positiva och negativa), omgivning runt dig, människorna i ditt liv, arbete, familj, vänner, pojkvän and so on.. Och allt det förändras ju många många gånger under ditt liv. Så om du tar bort alla de där sakerna, vad är kvar då? Är det det som är DU när du är dig själv? Jätte kontigt djupt och långsökt tänkade kanske.. Men kände för att det behövde bli nerskrivet.

Sitter just nu på en restaurang med min data, mina tankar och ett glas rödvin och älskar mitt liv. :)