Söndag 24/7 2011
Nu har jag precis kommit hem efter och legat framför tvn och ätit toast hela dan hemma hos Sarah. Tv-tittandet de två senaste dygnen har ju bestått av norska nyheter. Så det var lite skönt att se några avsnitt av desperate housewives och filmer som gick på tv. Fylla hjärnan med någonting annat. Jag tycker, precis som alla andra att det är helt fruktansvärt det som har hänt här i Norge. Något som lite är utanför vårt förstånd. Det är fortfarande så overkligt!
Min fredag såg ut så att jag var hemma hela dagen. Ringde in till jobbet kl 15 då jag hade solpass från kl 16. Jag behöver inte komma in förrän kl 17, så sätter mig vid datorn. Plötsligt så blir det ett väldigt oväsen och dörrarna i lägenheten börjar skaka. Jag reflekterar över vad som skedde ett tag men släpper det ganska snart. Efter en liten stund ringer Sarah mig från sitt arbete och säger att det har skett en explosion i riksdagsetaten vid Youngstorget, mer än så vet hon inte. Jag sätter igång att göra mig iordning för att gå till jobbet och förstår ingenting. Strax därpå får jag ett samtal från jobbet då de undrar om jag mår bra och förklarar att folk har blivit skadade av glassplitter, men vet inte mer än så. Nu i efterhand kan jag tycka att det var ganska oklokt att jag ens skulle ta mig till jobbet då jag passerar centrum. Får samtal från Sverige då de hört om explosionen. Passerar ett kaos och frågande människor påväg till jobbet och många fönsterglas som är utblåsta och det ligger glassplitter på gatorna.
Väl på jobb får jag lite mer information om vad som skett. Efter ett par timmar på jobbet får vi besked av polisen att alla uteställen och restauranger ska stänga. Får då även besked om skottlossningen på Utöya.
Jag sätter mig i en taxi upp till Bella, där även Sarah är då hon inte kan komma hem till sin lägenhet som ligger i det avspärrade området. Vi ser nyheterna hela kvällen. Men det blev en chock när vi slog på tvn lördagmorgon och antalet döda på Utöya hade ökat från 10 personer till 80 personer. Ett skakat Norge.
När sådant här händer så uppskattar man de nära personer man har i sitt liv. Tråkigt bara att sådant här ska hända för att man verkligen ska inse hur glad man är för sin familj och sina vänner och att de faktiskt är i livet.
Jag lider verkligen med alla föräldrar syson och vänner som fått ett sådant fruktansvärt besked. Det finns nog inte ord för hur de känner.
Det är viktigt att vi tar vara på varandra!
Min fredag såg ut så att jag var hemma hela dagen. Ringde in till jobbet kl 15 då jag hade solpass från kl 16. Jag behöver inte komma in förrän kl 17, så sätter mig vid datorn. Plötsligt så blir det ett väldigt oväsen och dörrarna i lägenheten börjar skaka. Jag reflekterar över vad som skedde ett tag men släpper det ganska snart. Efter en liten stund ringer Sarah mig från sitt arbete och säger att det har skett en explosion i riksdagsetaten vid Youngstorget, mer än så vet hon inte. Jag sätter igång att göra mig iordning för att gå till jobbet och förstår ingenting. Strax därpå får jag ett samtal från jobbet då de undrar om jag mår bra och förklarar att folk har blivit skadade av glassplitter, men vet inte mer än så. Nu i efterhand kan jag tycka att det var ganska oklokt att jag ens skulle ta mig till jobbet då jag passerar centrum. Får samtal från Sverige då de hört om explosionen. Passerar ett kaos och frågande människor påväg till jobbet och många fönsterglas som är utblåsta och det ligger glassplitter på gatorna.
Väl på jobb får jag lite mer information om vad som skett. Efter ett par timmar på jobbet får vi besked av polisen att alla uteställen och restauranger ska stänga. Får då även besked om skottlossningen på Utöya.
Jag sätter mig i en taxi upp till Bella, där även Sarah är då hon inte kan komma hem till sin lägenhet som ligger i det avspärrade området. Vi ser nyheterna hela kvällen. Men det blev en chock när vi slog på tvn lördagmorgon och antalet döda på Utöya hade ökat från 10 personer till 80 personer. Ett skakat Norge.
När sådant här händer så uppskattar man de nära personer man har i sitt liv. Tråkigt bara att sådant här ska hända för att man verkligen ska inse hur glad man är för sin familj och sina vänner och att de faktiskt är i livet.
Jag lider verkligen med alla föräldrar syson och vänner som fått ett sådant fruktansvärt besked. Det finns nog inte ord för hur de känner.
Det är viktigt att vi tar vara på varandra!
Kommentarer
Trackback
